Inlägg med ettiketten ‘Krönika’

Ytterligare ett VM till historieböckerna

måndag, juli 12th, 2010

Ett VM är nästan lika roligt att se tillbaka på som att se fram emot. Att se framåt innebär förväntningar och förhoppningar, men att se tillbaka handlar mer om konstateranden. När man skriver en återblick för ett VM så brukar det allt som ofta komma många kommentarer som handlar både om varför man inte tog med specifika händelser eller hur det var att man tog upp just de där sakerna som vissa också mindes bäst. Det går liksom inte att tillfredsställa alla när det gäller en VM-krönika. Samtidigt är det också det som gör att ett VM är så fantastiskt. Det är fyllt med så mycket minnen där alla människor väljer att minnas det som de själva ansåg som de bästa händelserna.

Efter 48 gruppspelsmatcher, 14 delfinaler, en match om tredjepris och slutligen en makalös final har vi på redaktionen valt ut ett axplock av de minnen vi bär med oss från VM i Sydafrika 2010.

*

Vi minns inledningsmatchen mellan värdlandet Sydafrika och Mexiko. De fullständigt makalöst vrålande tonerna som kom emot oss som en fallande tegelvägg när Vuvuzelorna började ljuda och som fick många av oss att ställa oss frågan om det kanske var läge att se ett Fotbolls-VM utan ljud. När sedan mannen vars namn inte ens gick uttala med hjälp av fonetisk skrift gjorde ett av VM:s snyggaste mål trodde vi att det ljud som kom från Soccer Stadium i Johannesburg skulle räcka till att frigöra landet Sydafrika från den afrikanska kontinenten och bildade en egen ö utanför kusten. Samtidigt minns vi också den tystnad som uppstod vid Mexikos kvittering…

*

Vi minns ett VM med stort svenskintresse trots att svenska landslaget själva inte fick deltaga. Lars Lagerbäck i sin extremt osexiga outfit med uppkavlade ärmar och keps var som hämtad ur en svensk tv-tittande soffa med chips och dipp tillsammans med en alltid lika välklädd Sven-Göran Ericsson som dominerade på de ivorianska presskonferenserna med fler åsikter än vad han hittills uttryckt under hela sin karriär.

*

Vi minns ett Nigeria vars oförmåga att göra mål nästan skapade en känsla över att det var uppgjort resultat i stort sätt i varenda match som de spelade. Aiyegbeni Yakubus miss från två meters avstånd kommer nog ingen fotbollsintresserad någonsin glömma. Att han gick fram och slog en makalös straff efteråt hjälpte föga eftersom Nigeria slogs ut med huvudet före. Förlåt Lasse men ett lag med sådan oförmåga och bristande koncentration förtjänar inte att gå vidare i ett VM. Vi får hoppas att presidentens utegångsförbud till spelarna hjälper dem att komma på rätt köl igen.

*

Vi minns en liten clown i grå kostym, 4 kilo juveler och bakåtslickat hår som skulle ta Argentina fram till ett VM-guld men som mötte det tyska stålet och fick på nöten med 4 mål mot 0. När det gällde som mest fungerade varken organisation, försök att ta medias fokus från spelarna eller korstecknet innan match. Det var bara att packa och åka hem för Diego Armando Maradona. Tack för kaffet. Tack för korven. Tack för showen.

*

Vi minns Nordkoreas intåg i fotbolls-VM med en inledningsmatch mot självaste Brasilien. Vi var många med förutfattade och politiskt laddade åsikter som väntade på den stora jätten från Sydamerika som enkelt skulle köra över de 11 rödblåa spelarna från Världens mest skyddade stat. När vi sedan fick se Jong Tae Se, Nordkoreas ende japan, gråta inför 1 miljard tv-tittare så insåg vi alla att de bara är människor. Att de sedan höll självaste Brasilien på sträckbänken gjorde inte saken mindre rolig. Tyvärr höll det inte hela vägen och vi får hoppas att  den store ledaren inte gick allt för hårt mot laget som ändå gjorde en hedervärd insats i Sydafrika.

*

Vi minns VM´s absolut största hjärnsläpp i form av Algeriets något övertaggade inhoppare Abdelkader Ghezzal vars 14 minuter på planen visserligen skrev historia men inte av den karaktären som han själv troligen hade velat. Första varningen efter 10 sekunder och andra varningen efter 14 minuter och sen var det tack och hej för stackars Ghezzal som visserligen gjorde bra ifrån sig under de minuterna han befann sig på planen men det är ingenting som någon minns idag.

*

Vi minns ett fatalt misslyckande i europeisk fotboll i form av föregående VM:s två finallag. Italien kom sist i sin grupp med VM:s lägst rankade lag framför sig. Frankrike skämde ut sig som fotbollslag, människor och som land med sitt fullständigt respektlösa beteende mot allt och alla. Här fick vi verkligen se ett gäng överbetalda småpojkar som inte fått lära sig vett och etikett i skolan och där flera spelare aldrig mer lär få dra på sig den franska landslagströjan.

*

Vi minns Afrikas sista möjlighet till avancemang till en VM-semifinal. Vi minns vilket ansvar som vilade på nummer tre i Ghana som klev fram till 11-meterspunkten för att skicka Afrika till historieböckerna. Det krävdes en enda spark innanför målramen. Bollen går i ribban och vi lider med Asamoah Gyans tårar samtidigt som en svensk kommentator skapar ännu en klassiker i svenskt sportreferat.

”…Han bränner den! Han sumpar den! Allt skiter sig för Ghana…”

*

Vi minns en oerhört tråkig och frustrerande sida av VM där skådespelarna fick komma fram allt för många gånger. Det var filmningar som hade fått Steven Spielberg att rodna i regissör-stolen och spelare som hade så ont att man faktiskt trodde de hade sett ljuset i tunneln i fallet mot det hårda gräset. När kortet hade avverkats så stod de vi sidan och vevade för att de var förbannade över att inte få komma in i spel igen. Skämmes ta mig fan.

*

Vi minns en fantastisk SVT-produktion med en synnerligen påläst och intressant VM-studio. André Pops är född moderator och Rit-Ola-Andersson skall aldrig mer träna eller verka som sportchef. Han skall kommentera fotboll och rita på digitala skärmar för att ledsaga det svenska folket mot en högre fotbollskunskap. Johanna Frändén skall ha all heder över sitt kunnande och för sitt ständiga leende i studion. Om hon bara skruvade ner tempot en aning så kommer hon få lika högt betyg som de andra studioherrarna.

*

Vi minns också ett TV 4 som i motvind fick kämpa mot en folkstorm som hela tiden jämförde studion mot grannkanalen vare sig det gällde gäster, kunnande eller kommentatorer. TV 4, helt ärligt, att lägga fyra minuters mellansnack i halvtid och 12 minuter reklam, ge Olof Lundh och Patric Ekwall fem minuter av sändningen och hela tiden försöka förklara bort reklamen med att ”…vi kör ju live på fotbollskanalen.se” kommer aldrig gynna er. Aldrig någonsin.

*

Vi minns en Soran Ismail i högform och på besök i Argentina där han gjorde sitt och TV 4´s bästa framträdande i detta VM genom att intervjua en gammal gubbe på en blandning av engelska, spanska och svenska som inte förstod någonting men ändå rullade vidare i sina kommentarer om Maradona och det Argentinska landslaget. Fantastiska två minuter som fick självaste Peter Jidhe att bryta samman i studion.

*

Vi minns ett VM där domarna hamnade alldeles för mycket i fokus. Superinsatser blandades med riktiga bottennapp i form av både missade kort, frisparkar och mål tillsammans med reprisbilder, offsidesituationer och vansinniga tränare. Det är inte lätt att vara domare i ett fotbolls-VM men det finns ganska många exempel som FIFA kan använda sig av för att ta lite beslut som gynnar både åskådare, spelare och domarna själva.

*

Vi minns Paul the Squid som gjorde sig känd över hela världen med sina åtta av åtta korrekt tippade matcher. Den tyska bläckfisken gick emot sitt hemland under semifinalen och fick rätt i sitt tips. Tyskarna ville göra Calamares av den stackars bläckfisken medan spanjorerna ville skicka livgardet till att försvara honom. Tack Paul, du gjorde en magisk insats och vi var många som satt klistrade framför livesändningen med finaltipset.

*

Vi minns ett Spanien som vann VM 2010 i Sydafrika. Vi minns ett Holland som frenetiskt kämpade i en av de hårdaste VM-finaler som någonsin spelats. Van Bommels kapning av Iniesta torde lett till en ordentlig knäskada men som mirakulöst nog uteblev. Tacklingen torde varit den värsta av de alla men när de Jong skickade iväg en karatespark mot Xavi Alonso, rakt i bröstet, trodde vi nog alla att vi sett århundradets klaraste röda kort men som Howard Webb valde att se mellan fingrarna och endast färga gult. Det är ok att spela hårt men här gick ni över gränsen, både i tacklingar, spel och beteende mot domare.

*

Som vi inledde till en början. Man kan inte få med alla händelser. Om vi hade velat få med alla händelser och beskriva dem utförligt så hade vi haft en hel bok som vi sedan kunde sälja. Vi minns givetvis mycket mer än så men någonstans måste man våga dra linjen.

Vi säger Grattis Spanien. Bra kämpat Holland. Ta nya tag Ghana. England vinner aldrig. Fantastisk fotboll Tyskland. Hem och träna Nigeria. Byt tränare Italien. Väx upp Frankrike. Matchen är inte över förrän domaren blåser Brasilien. Låt oss åka nästa gång Danmark. Målkameror eller femdomar-system FIFA. Sveriges bästa kommentator heter Lars Granqvist. Skärpning TV 4. Grymt jobbat SVT.

samt.

Tack alla besökare till sidan och de fans som följt oss på Facebook. Utan er hade det varit lönlöst att rapportera. Tack för en fantastisk månad.

Tack!

Zlatan skrev ny svensk fotbollshistoria!

måndag, september 7th, 2009

Måndag morgon. Och man har fortfarande inte riktigt kunnat smälta den makalösa klassikern i Budapest i lördags kväll.

Ralf Edström skriker om världsrekord i sportradion, svenska bänken jublar som aldrig förr. Framför TV-apparaterna tror vi inte våra ögon.  Vad är det som händer när matchuret tickar över 93 minuter och matchen egentligen borde vara slut.

Vad gör Ungerns mittback? En missbedömning som man knappt ser på division fem nivå. Nu händer det i en mycket viktig VM-kvalmatch där Sveriges fortsatta VM-hopp hänger på en skör tråd.

Vad är oddsen för det?

Hur som helst. I lördags fick vi inte bara uppleva ett mirakel, eller en skänk från ovan om ni så vill. Vi fick också se ett landslag som äntligen vågade släppa loss och lita fullt ut på sin egen förmåga.

Om det var goda minnen från Budapest och Ferenc Puskas Stadion eller ett sista desperat försök att nå VM vet jag inte, förmodligen var det en kombination.

Men det spelar ingen roll. Det var så oerhört skönt att se 11 svenska spelare som ville bestämma, som ville styra och ställa och verkligen satsa allt för att vinna.

Och visst var segern rättvis, trots det för ungrarna så fruktansvärda slutet.

Sverige var bättre i allt. Aggressivare, hetare, snabbare i både ben och tanke. Olof Mellberg och Daniel Majstorovic såg tillsammans med Anders Svensson till att stoppa alla form av ungerska försök till vettiga anfall.

Kim Källström dominerade mitten, Samuel Holmén rev stora sår i det ungerska försvaret och Johan Elmander, ja vad ska vi säga om honom egentligen.

Fortfarande lika svårt att hitta nätet, men oj vilken arbetsinsats. Löpningar i massor, uppoffrande spel, ett grymt defensivt jobb. Elmander var minst sagt värd ett mål i lördags.

Och så Zlatan då. Visst märks det att Barcaanfallaren ännu inte är ikapp fysiskt. I den första halvleken märktes han inte mycket, i den andra började det hända en del, minns bara klacken till Källströms ribbträff.

Men naturligtvis var det som hände på överidens övertid det vi kommer att minnas. Zlatan Ibrahimovic har gjort det igen, och även om det inte var lika snyggt som senast var det ett mål som det kommer att snackas om i all framtid. Förutsatt att Sverige tar sig vidare då.

Rasmus Elm till vänster, Larsson till höger – det optimala mittfältet!

torsdag, september 3rd, 2009

Rasmus Elm har under det senaste året slagit igenom ordentligt i landslaget och spelat till sig en ordinarie plats ute till höger på Lagerbäcks mittfält.

Men nu börjar debatten om har man ska få ut det bästa ur den yngste Elm-broden dra igång.

Att Rasmus Elm förmodligen är den mest lovande spelare Sverige producerat sedan Zlatan Ibrahimovic är de flesta överrens om.

När de två spelat samtidigt i årets landskamper har man tydligt kunnat se tendenser på att Elm och Ibrahimovic har en unikt sätt att tänka fotboll på och således även kunna samarbeta sinsemellan.

Därför är det inte konstigt att det nu börjar höjas röster på att Elm och Ibrahimovic ska ges möjligheter att optimera detta samarbete på.

Hasse Backe säger till Sportbladet att han i framtiden vill se Rasmus Elm i en släpande roll bakom Zlatan Ibrahimovic.

Och Sportbladets egen Robert Laul menar att Elm ska byta kant och gå till vänster i en fri roll i det spelsystem som används idag.

Personligen är jag nog beredd att hålla med den senare. Främst för att vi saknar tillräckligt bra offensivt inriktade yttrar för Backes förslag.

Och med tanke på att vi idag har en mycket offensivt inriktad vänsterback i Behrang Safari skulle landslaget kunna bjuda på en hel del fina kombinationer när Elm vandrar inåt i banan. Speciellt då Zlatan gillar att komma ut och understödja på vänsterkanten.

Att man om man väljer att spela Rasmus Elm till vänster även bereder plats för Sebastian Larsson, som inlett Premier League säsongen på ett mycket fint sätt, är så klart också ett gott skäl.

Larsson var i den senaste matchen mot Tottenham riktigt bra och låg bakom många av Birminghams farligheter. En spelare med Premier League tempo i kroppen som dessutom är i bra form är precis vad ett svenskt landslag behöver i dagsläget.

Nu blir nog uppställningen på mittfältet som den jag skrev om igår, men ju mer man tänker på det, desto mer hoppas jag på ett mittfält bestående av från vänster; Rasmus Elm, Kim Källström, Anders Svensson och Sebastian Larsson.

Känns spontant som ett bra balanserat mittfält!

Titan bet

Liveodds på Fotboll